Sekulär begravning
stigo / 8.1.2019

(Åbo fritänkares informationsbank)  

Uppdaterad 14.4.2019

Åbo fritänkare har sammanställt dessa informationssidor. De är uppgjorda utgående från den lokala situationen i Åbonejden, men torde i stora drag motsvara läget också i övriga Finland.  Sidorna utvecklas fortfarande och vi är tacksamma för de vinkar vi fått liksom även för utvecklingsförslag. E-post kan sändas till turku (a) vapaa-ajattelijat.fi

Innehåll:

  1. Allmänt
  2. Kroppens förvaring och transport före begravningen
  3. Avsked i sjukhusets stilla rum
  4. Olika begravningsformer:  Ströende av askan, begravning av urna eller kista  (4.1-4.3)
  5. Avskedstillställning, minnesstund, ledsagande till graven. Exempel  (5.1-5.4)
  6. Dödsannons
  7. Begravningstestamente
  8. Råd och hjälp för begravning



1. Allmänt

Begravningsarrangemangen för en avliden icke-religiös människa är fria till sitt format, i motsats till begravningar som är bundna till religiösa ritualer. De fria formerna kan dock kännas förvirrande för de närstående mitt i sorgen. I denna text försöker vi föra fram fakta, lagtexter och tips för att underlätta begravningsberedelserna.

Det är viktigt att den icke-religiösa på förhand specificerar sina önskemål i ett begravningstestamente. Det hjälper betydligt de närstående vid planeringen av begravningsarrangemangen i en situation av sorg och stress. Man kan också godkänna en donation av organ med ett testamente, eller göra upp ett livstestamente (vårdtestamente).   Se avsnitt 7.

Begravningen består traditionellt ofta av komponenterna avskedsstund, gravsättning och en minnesstund, eller en kombination av dessa. En icke-religiös begravning kan också skötas enkelt utan tal eller festligheter. Varje begravning är dock en unik tillställning, och den dödes livsåskådning och önskemål är individuella.

Enligt begravningslagen skall stoftet och askan efter en avliden hanteras på ett värdigt sätt och så att den avlidnes minne hedras.Vid gravsättningen och kremeringen av stoftet efter en avliden samt vid hanteringen av askan skall den avlidnes åskådning och önskemål respekteras.

De anhörigas eller kyrkans möjligen avvikande önskemål kan inte åsidosätta den avlidnes livsåskådning eller önskemål.

En icke-religiös människas livsåskådning grundar sig ofta på ett grundligt övervägande. Hans/hennes uppfattning är typiskt att en religion inte uppfyller vetenskapliga eller en rationell livsåskådnings kriterier.

Utgångspunkten är att en icke-religiös människas begravning inte innehåller religiösa ritualer såsom välsignelse, jordfästning, böner eller religiös musik, att den inte omges av religiösa symboler såsom kors, altare eller altartavlor, och inte sker i kyrkliga utrymmen.



2. Förvaring och transport av kroppen före begravning

Den avlidne skall transporteras till sjukhusets kylutrymmen. Sjukhusets dejourerande begravningsbyrå sköter transporten. En läkare kan med de anhöriga avgöra om en medicinsk obduktion skall göras. Polisen avgör om en eventuell rättsmedicinsk obduktion behövs. Ett begravningstillstånd behövs. Det utgör en del av dödsattesten, som sjukhuset vanligen överlämnar åt den begravningsbyrå kunden väljer. Tillståndet skall sedan ges åt begravningsplatsens ägare eller åt krematoriet.

Sjukhuset förvarar kroppen i ett kylutrymme tills den transporteras till ett krematorium eller begravningsplats. För transporten behövs en kista. Om man går in för kremering väljer man ofta en enkel modell. Begravningsbyrån kan mot betalning klä den avlidne.

Det är bra att välja en begravingsbyrå, som känner till icke-religiösas önskemål. Nedannämnda begravningsbyråer beviljar en rabatt åt Åbo fritänkares medlemmar:

  • Oxvägens begravningsbyrå, Aningaisgatan 6. Byrån är tvåspråkig.
  • Begravningsbyrå Saarinen, Slottsgatan 9. Betjänar också på svenska. Samma byrå äger även Begravningsbyrå A.Perttala på Kaskisgatan 15.
  • Begravningsbyrå Pietet, Eriksgatan 25. Betjänar också på svenska.

Askan kan vanligen avhämtas från krematoriet efter två veckor.  Krematoriet i Åbo administreras av Åbo och St:Karins kyrkliga samfällighet och fakturan kommer från samfälligheten.

Kroppen eller dess organ kan också doneras åt ett universitetssjukhus eller åt vetenskapen. Se avsnitt 7.



3. Avskedsstund i sjukhusets stilla rum

Sjukhusen har vanligen ett “stilla rum”, i vilket de närmaste anhöriga kan se och ta avsked av den avlidne om man vill göra det innan kistan förs till krematoriet eller begravningsplatsen. Åbo stadssjukhus och Kaskenlinna har ett rum för c:a 30 personer. I TYKS (Medisiina) rymmer det c:a 20 personer.  Dessa rum är inredda med kristliga symboler, som på begäran kan övertäckas. I TYKS´ A- och T-sjukhus är det stilla rummet mindre, och där har man inte för vana att täcka symbolerna.



4. Olika gravsättningsformer

Numera är kremering vanligare än begravning i kista. I Åbo är andelen redan över 80 %. Askan kan antingen spridas i naturen eller gravsättas i en urna. Istället för ståtliga festliga begravningsarrangemang och storslagna gravstenar föredrar man ofta att  komma ihåg den avlidne via dennas livsgärning.



4.1  Att strö ut askan

Att strö ut askan efter den avlidne är den gravsättningsform som ger den största friheten när det gäller valet av gravplats, tidpunkt och begravningsarrangemang.  Enligt begravningslagen skall askan begravas eller på annat sätt placeras bestående och på ett ställe.

Ströendet av askan kan göras så snart man fått den från krematoriet. Ströendet kan också skjutas upp, dock högst ett år. Man kan alltså t.o.m. välja årstid.  En urna kan, om man så önskar, lätt transporteras till olika minnestillfällen och platser och till det slutliga placeringsstället.

Man kan göra urnan själv, köpa eller hyra den av krematoriet eller begravningsbyrån. Också olika askpåsar används. Om urnan med askan gravsätts i vatten eller i jorden bör man välja en biologiskt nedbrytbar urna eller en s.k. vattenurna.

Askans slutliga placeringsställe skall meddelas åt krematoriet när askan hämtas.  Det räcker ofta med att meddela “i havet” eller “på land”.

Var hitta platser att strö ut askan ?

Populärt är att strö askan fritt i naturen på en önskad plats. För detta räcker det med tillstånd av land- eller vattenområdets ägare eller innehavare.  Det rekommenderas att man får tillståndet skriftligt.

Fritänkarna upprätthåller ett antal begravningsplatser, vilka ofta också har ett område för spridning av aska. En representant för begravningsplatsen sköter då spridningen så att askans exakta plats inte meddelas.

Åbo stad har anvisat flera vattenområden, där askan kan strös utan särskilt tillstånd.  (se här kartor över områdena )

Aura å vid Crichtongatans ända

Aura å vid Lilltorget (från huvudbiblioteket mot Dombron)

Beckholms sunds vattenområde, Beckholmen.

Från lotsstugan längs en skogsstig mot nordost c:a 50 m.

Viheriäinen vattenområde vid Runsala väderstation.

Kukkaronkivivägens ända.


  • Erstan, vattenområdet som begränsas av Vepsarn, Liisankari och Notgrund
  • Aura å vid Korois uddde

Stränderna vid naturområdena (Beckholmen, Runsala, Korois) kan vara besvärliga för äldre personer.  Det lönar sig att bekanta sig med stränderna på förhand och planera ströendet av askan.

Forststyrelsens vattenområden bl.a. på Erstan, samt markområden, kan på ansökan utnyttjas för spridande av aska.



4.2 Gravsättning av urna

Urnans gravsättning kan ske genast efter kremeringen, eller senast inom ett år efter den.

Urnan gravsätts i praktiken alltid på en begravningsplats, för en icke-religiös avliden på en sekulär begravningsplats.

Urnan kan gravsättas också på annat ställe med markägarens eller –innehavarens tillstånd.  Upprättandet av ett minnesmärke förutsätter dock tillstånd av Regionförvaltningsverket.

Urnan skall bestå av material som är biologiskt nedbrytbart. Den bör rymma c:a 4.5 liter.

Enligt begravningslagen skall askan gravsättas eller på annat sätt placeras bestående och på ett ställe.

Placeringsstället skall uppges åt krematoriet då askan hämtas. Vanligen räcker det med ett allmänt meddelande såsom "till lands" eller "till havs". Om urnan begravs till lands så kan stället registreras som gravplats, vilket kan bli en belastning t.ex. vid försäljning av tomten. Om man endast begraver eller strör ut askan sker ingen dylik registrering.

Var finns det begravningsplatser för en icke-religiös avliden ?

Fritänkarna upprätthåller i Finland begravningsplatser på vilka man i allmänhet kan begrava icke-religiösa oberoende av boendeort. Vanligen kan också religiösa begravas på samma ställe. Närmast till Åbo är de i Forssa och Siikais. Närmare uppgifter fås av den förening som upprätthåller begravningsplatsen:

Åbo och St:Karins kyrkliga samfällighet upprätthåller Kärsämäki begravningsplats vid korsningen mellan Vahtovägen och Tammerfors riksväg (se karta över begravningsplatsen). Den har ett område för icke-konfessionella avlidna (kvarteren 32 och 33 i nordvästra hörnet).

Samfälligheten tolkar dock lagens term “icke-konfessionell” (på finska “tunnustukseton”) något missvisande så att innebörden endast är att samfälligheten inte placerar religiösa symboler (“tunnus”) på området. Däremot tillåts anhöriga placera olika symboler där.  Därtill tolkas termen så att man på området kan begrava såväl olika religioners döda som icke-religiösa. På området (kvarteret 32) finns idag nästan uteslutande muslimska gravar. Kvarteret 33 är oanvänt, oskött och inte avskilt. Det kristliga kapellet får användas också av icke-religiösa. Åbo fritänkare försöker finna bättre lösningar.

Samfälligheten underhåller därtill Koroinens begravningsplats i Pikis  som invigdes 2006 (bredvid den gamla begravningsplatsen). Den har likaså ett kvarter för icke-konfessionella. Karta över platsen.



4.3 Gravsättning av kista

En kista skall enligt lagen  begravas utan oskälig fördröjning. I praktiken brukar det ske några veckor efter det att begravningstillstånd beviljats. Gravsättning av kista är alltså tidsmässigt mera utmanande än ströende av askan eller gravsättning av en urna med aska.

Kistan begravs i praktiken alltid på en begravningsplats, för en icke-religiös avliden på en sekulär begravningsplats.

Kistan kan begravas också på annat ställe med markägarens eller –innehavarens tillstånd.  Upprättandet av ett minnesmärke förutsätter dock tillstånd av Regionförvaltningsverket.

Placeringsstället skall uppges åt krematoriet.

Kistan kan köpas av begravningsbyrån.  Man kan också tillverka den själv, eller låta den tillverkas. Den skall vara av förmultnande material.

Var hitta begravningsplats för icke-religiösa ?

Alternativen är här desamma som för begravning av urna (se stycke 4.2).



5. Avskeds-, gravsättnings- och minnesstunder

5.1 Avskedsstund

Avskedsstunden kan ordnas på sjukhuset i patientens rum eller i sjukhusets stilla rum (se avsnitt 3). Deltagarna är ofta de närmaste. Utrymmena rymmer typiskt högst några tiotal besökare. Från sjukhuset förs kistan till krematoriet eller begravningsplatsen.

5.2 Gravsättningsstund

Jordfästningens och begravningens traditionella kristliga innebörd är att den döde välsignas i en kyrka eller kapell, varefter kistan bärs till graven. När det gäller en icke-religiös avliden utförs ingen jordfästningsakt. Kyrka eller kapell önskar man inte använda. Församlingarna förbjuder ofta utnyttjandet av sin kyrka eller sina vigda kapell. För andra kapell uppbär församlingarna en extra användningsavgift.

Gravsättningen, liksom ibland också minnesstunden, har varit formellt bundna och baserade på gamla traditioner.

Samhällsutvecklingen har dock ändrat, och ändrar, på dessa begravningsformer, som upplevs som onödiga eller opraktiska. Den avlidne och de närmaste kanske bodde på olika orter, man vill kanske välja en för den avlidne betydelsefull begravningsplats. Den avlidne eller de närmaste önskar kanske inte ha en grav som kräver skötsel.  Istället för en materiellt påkostad begravning önskar man ofta en personligare minnesstund.

Det är naturligtvis fortfarande möjligt att ordna en kist- eller urnegravsättning till vilken man bjuder in släkt och vänner, och ledsagar kistan/urnan till graven.  Efter det kan man hålla en minnesstund.

När det gäller en icke-religiös avliden ligger det dock nära tillhands att lämna bort den allmänna gravsättningsstunden.  Man anordnar istället en minnesstund enligt den avlidnes smak vid passande tidpunkt.  Ströendet av askan eller gravsättningen av urnan görs ofta mycket senare med endast de närmaste närvarande. Det här underlättar minnesstundens arrangemang.

Utgångspunkten vid anordnandet av begravningsarrangemangen är det begravningstestamente som den döde uppgjort under sin livstid.  Ett testamente underlättar stort de efterblivandes planeringsarbete. Det kan vara mycket detaljerat vid behov.

Platsen för gravsättningen

Ett separat gravsättnings- eller avskedstillfälle med en efterföljande minnesstund kan ordnas även icke-religiöst, såvida man hittar lämpliga utrymmen.  Sådana kan vara olika sekulära eller neutrala festlokaler, eller t.ex. föreningshus. Samma utrymmen kan ofta vara utrustade så att minnesstunden därefter kan hållas på samma ställe. Ofta kan man ta med urnan till utrymmet om man så önskar.

Programmet kan vid en sekulär begravning vara personligt med fritt val av t.ex. musik och minnestal. Innehållet kan gärna delges åt gästerna via ett programblad.



5.3 Minnesstund

Minnesstunden är ett betydelsefullt tillfälle före de närstående, och en inbjudan brukar respekteras. Vid minnesstunden läggs vikt vid den avlidnes liv och livsverk. Tillfället kan till det yttre vara festligt eller anspråkslöst, med betoningen på innehållet. 

Platsen för minnesstunden

Minnesstundens plats kan väljas mellan ett otal festutrymmen av varierande typ och prisnivå. Den kan också ordnas hemma om det finns plats och ork för det.  Det kan vara skäl att kolla serveringen, tillgången till videoutrustning, och tillgängligheten för rörelsehandikappade.

Minnesstundens innehåll

För en eventuell presentation av den avlidnes liv kan man också utnyttja en festtalare, som ger en bakgrund för fortsatta ihågkommelser. Festtalaren kan ofta vara en närstående person, men man kan också utnyttja en festtalare från någon sekulär organisation som på förhand går igenom talet med de anhöriga. Efter festtalet kan deltagarna för sin del komplettera bilden av den avlidne med sina berättelser, och eventuellt med videos, bilder och musik.

Vanligen brukar de närstående bjuda på kaffe eller mat.

Bekanta som inte är närvarande brukar komma ihåg den avlidne via adresser eller hälsningar, som kan läsas upp vid minnestillfället. Det finns icke-religiösa adresser och texter tillgängliga, bl.a. från fritänkarnas förbund. Det kan ibland vara svårt att hitta färdigt tryckta svenskspråkiga texter. En egenhändig översättning är dock personlig och uppskattas säkert.



5.4 Några exempel på begravningsarrangemang

En sekulär begravning är alltså fri och individuell till sina former, men följer självfallet den avlidnes önskemål.  Nedan har vi samlat några tips.

5.4.1 Gravsättningsform: Att sprida aska

  • De närstående kan ta farväl av den avlidne i sjukhusets patientutrymmen eller i det “tysta rummet”.
  • Kistan förs till krematoriet med hjälp av den begravningsbyrå man valt.
  • Ett separat välsignelsetillfälle ordnas inte.
  • Minnesstunden ordnas efter behov för släktingar och närstående, ofta några veckor efter dödsfallet. Till minnesstunden kan det höra ett minnesbord med bilder vid vilket man kan lämna blommor. Videon, musik, minnestal, fritt umgänge, kaffe eller mat, uppläsning av adresser och hälsningar hör ofta till. Om urnan med askan redan är tillgänglig kan urnan, om man så önskar, vara uppställd på minnesstunden.
  • Spridandet av askan ordnas ofta som ett separat tillfälle, inom ett år efter kremeringen. Tillfället hålls vanligen bland de närmaste. Se punkt 4.2.

5.4.2 Gravsättningsform: Begravning av urna

  • Begravningsarrangemangen påminner långt om förfarandet i 5.4.1.
  • Begravningen sker i praktiken alltid på en begravningsplats.
  • Det finns ett tiotal sekulära begravningsplatser i Finland som underhålls av fritänkareföreningar. Se punkt 4.2. Därtill kan det finnas begravningsplatser som underhålls av bysamhällen eller privata. När det gäller fritänkarnas platser skall man ta kontakt med respektive lokalförening. Man kan själv transportera urnan. Själva begravningen sköts ofta av de närmaste.

5.4.3 Gravsättningsform: Begravning av kista

De närstående kan ta farväl av och se den avlidne i sjukhusets patientutrymmen eller i det “tysta rummet”.

  • Begravningen sker i praktiken alltid på en begravningsplats.
  • Det finns ett tiotal sekulära begravningsplatser i Finland som underhålls av fritänkareföreningar. Se punkt 4.2.
  • Kistan transporteras från sjukhuset till begravningsplatsen av den begravningsbyrå de anhöriga valt.
  • Om man vill ordna en avskedsstund med kistan kan den transporteras med bil till ett lämpligt utrymme, varifrån den förs till begravningsplatsen.  Alternativt kan avskedsstunden hållas på begravningsplatsen. Avskedsstunden kan innehålla musik, nedläggning av blommor på kistan och eventuella tal.
  • På begravningsplatsen bärs kistan av valda personer till graven.
  • Efter gravsättningen kan en separat minnesstund hållas t.ex. på ett sätt som päminner om punkt 5.4.1.  Om man anordnar både en avskeds- och en minnesstund vore det praktiskt att hålla dem i närbelägna lämpliga utrymmen.

Transport av kistan till avskeds- eller minnesstunden

  • Man kan förstås också transportera kistan från sjukhuset till en avskeds- eller minnesstund innan kremeringen.  Transporten sköts då av en begravningsbyrå.
  • Begravningslagen förutsätter att en kistbegravning görs utan onödig fördröjning.



6. Dödsannons

I en icke-religiös persons dödsannons används inte kristliga symboler. För att beteckna födelse- och dödsdagen kan man använda bokstäverna f och d. En tidningsannons är inte obligatorisk, men kan ju vara viktig.

Tidningarna har olika färdiga grafiska alternativ. Fritänkarnas symbol med en låga brukar finnas tillgänglig.

Det har blivit vanligare att meddela om dödsfall också på Internets minnessidor eller på den dödes FaceBook-sida.



7. Begravningstestamente,  livstestamente, donation av organ

Ett begravningstestamente  är nödvändigt för att en icke-religiös person på förhand kan informera de närstående om sina önskemål. Åbo fritänkare har gjort upp ett enkelt exempel på ett begravningstestamente på svenska.  Det kan vid behov skrivas mera detaljerat. Endast på det sättet kan man vara säker på att få sina önskemål framförda åt dem som man önskar att skall handha begravningen. Man gör upp begravningstesteamentet i åtminstone två exemplar, åt dem som man önskar att sköter om begravningen, och åt sig själv och de närmaste anhöriga.

Pro-Seremonier har också ett eget formulär (på finska) och begravningsbyråerna kan ha sina egna.

Ett livstestamente innehåller personens viljeförklaring angående sin egen vård, ifall personen av sjukdom eller olycka, t.ex. på grund av medvetslöshet eller ålderdomssvaghet förlorar sin rättsliga handlingsförmåga. På THL:s websida finns tilläggsinformation och en blankett för ett livstestamente.

Om man önskar donera sina organ eller vävnader för transplantation efter döden kan man pålitligast göra det i FPA:s  Kanta.fi–tjänst. Sjukhuset fattar det slutliga beslutet om huruvida transplantationen är möjlig.  De anhöriga bör komma överens med sjukhuset ifall  man önskar att askan efter transplantationen överlåts åt de anhöriga för begravning.

Kroppen har också kunnat testamenteras åt vetenskapen för undervisning i anatomi.  Man håller dock på att frångå detta. Förutom Turun yliopisto (blanketter har fåtts från servicepunkten i Medisiina), har Helsingfors, Tammerfors och Kuopio universitets anatomi-institutioner tagit emot gåvobrev. Det är skäl  att informera sina anhöriga om detta.  Det kan fördröja begravningen väsentligt. Det är skäl att komma överens med institutionen ifall man önskar att själv ta hand om begravningen av askan.

Beträffande alla testamenten är det viktigt att det görs i några exemplar och att det bevittnas av ojäviga.



8. Rådgivning och hjälp i begravningsärenden

Begravningslagen  från 2003 (vissa paragrafer har uppdaterats 2009)

Om du planerar icke-religiösa begravningar kan du också vända dig till ortens fritänkarförening, eller till  förbundet. 

Åbo fritänkare har musiktjänster och talare (på finska), som kan nås via  Pro-Seremonier.